Julmarknad historia

 

Julmarknad målning

Stortorgets julmarknad. Målning av okänd konstnär.

 

I varje stadsbildning har marknadsplatsen varit central och Stortorget blev den naturliga platsen redan på 1300-talet

 

Marknaderna var inte permanenta utan hölls under avgränsade perioder under året. En sådan inföll under Thomasmässotiden omkring den 20 dec. Den kan sägas vara ursprunget till den julmarknad som återupprättades på Stortorget av Gustav Vasa 1523. Då blev det en kraftig nyordning genom att Gustav Vasa föreskrev att endast svenska varor fick tillhandahållas där.

 

Verksamheten på Stortorget har varierat i storlek och intensitet genom århundradena. Efter det att nuvarande börshuset byggts 1776 flyttades julmarknadsverksamheten till till Slottets inre borggård. Den svällde nu långt över sina tidigare breddar och bestod i början av 1800-talet av över 100-talet stånd, som fyllde även Slottsbacken och t o m förekom på Skeppsbron. Det var en utpräglad hantverksmarknad. Bleckslagare, bok- och borstbindare, handsk-, hatt-, instrument-, kam- och korgmakare samlades med kopparslagare, svarvare, tenngjutare och andra mer eller mindre försvunna yrkesgrupper. De som sålde gipskyrkor, julprydnader och annat nöjde sig för det mesta med att ställa sina varor på ett bord på torget.

 

Julmarknad 1861

Stortorgets julmarknad år 1861. Copyright: Kungl Husgerådskammaren, Kungl Slottet i Sthlm. Foto: Håkan Lind

 

Efter mer än 50-årig bortovaro från Stortorget kom julmarknaden tillbaka 1837. Så småningom hade Stortorgets betydelse som handelsplats uttunnats och från 1849 uppläts Stortorget uteslutande för julmarknaden. Från 1860-talet spreds julbasarer över hela staden och Stortorgsmarknaden tappade mycket av sitt tidigare kundunderlag. Kvalitén på utbudet sjönk successivt under slutet av 1800-talet. Till slut blev det så mycket bråk och uppträden, att marknaden förbjöds från 1907.

 

Stockholms-Gillet, som bildades 1914, såg det som en kulturell insats att återupprätta julmarknaden med svenska varor, vilket gjordes 1915. Bodarna som användes monterades på plats och blev efterhand mycket slitna. Tyvärr blev inslaget av utländska sekunda varor också större och marknaden fick åter ett allt sämre rykte. Under 1950-talet blev det så betungande för Gillet att man funderade på ett nedläggande.

 

Genom en generös donation av en Gillemedlem kunde 34 st nya, mer hållbara bodar byggas efter arkitektritning med medeltida förebild och för att passa in på torget. Arkitekten Nils Tesch var också den som pietetsfullt arrangerade bodarna på torget. Sedan 1961 ser marknaden alltså ut som den gör i dag.

 

Nu måste julmarknaden också göras mera lönsam och efter intensiva och professionella insatser av rådsmedlemmen Sven Ståhle så gjordes marknaden lönsam och attraktiv för seriösa bodinnehavare. Tack vare den affärsmässiga driften från förnyelsen 1961, så började den ge ett överskott. Överskottet har alltsedan dess möjliggjort donationer, stipendier och stödjande av Stockholmsforskning. De senaste åren har årligen 100 000 kr utdelats i stipendier.

 

Marknaden i sin nya form röner ett stort intresse att få vara med, vilket ökar år från år. Stockholms-Gillet tvingas därför att sålla bland alla dem som önskar hyra en bodplats. Gillet ska också godkänna vad som saluförs, så att marknaden bibehåller en god nivå.

 

Det är en tuff uppgift att hyra en bod, eftersom kravet är att den ska vara öppen dagligen kl 1100-1800 från lördagen före helgen med första advent och ända fram till dagen före julafton oavsett väderlek.Försäljarna kommer från hela landet och återkommer varje år, ibland i flera generationer. Utbudet är rikt: viltprodukter, som rökt korv och fisk, och sameslöjd från Norrland, keramik från södra Sverige, många olika hantverksprodukter i trä och metall, fårskinn, smide, smycken och bijouterier, julprydnader, marsipan, honung, ostar, kryddor, hällbröd och mycket, mycket mera. Dessutom finns varm glögg med pepparkakor, spelhjul, tombola korv, läsk, kaffe, espresso, sockervadd, våfflor och godis.

 

Det åligger Stockholms-Gillets intendent, i det här fallet även ”marknadsgeneral” att så långt det är möjligt att försöka vidga sortimentet och att se till att det är svenska hantverks- och slöjdprodukter som saluförs. 1975-79 gjorde Gillet ett försök med en sommarmarknad under maj-augusti, men det omfattande arbetet stod inte i proportion till det blygsamma överskottet, varför den verksamheten upphörde. 1973-82 gav Gillet också årligen ut en jultallrik.

 

Film om julmarknaden från 1925

 

Julmarknadsfilm från 195

 

Här kan du se en film från julmarknaden år 1925 på Stortorget från SVT Filmarkiv. Klicka på bilden ovan (öppnas i nytt fönster)

 

 

Pumpen på Stortorget

 

Stortorgspumpen

 

Den nuvarande Stortorgspumpen skapades av Erik Palmstedt i samband med att Börshuset stod klart år 1778. När den första pumpen placerades på Stortorget är okänt men troligen fanns det en pump här redan på 1200-talet.

 

År 1857 flyttades den nuvande pumpen till Brunkebergstorg där den skulle stanna till år 1953, då under namnet Brunkebergspumpen. Orsaken till att den flyttades från Stortorget år 1857 var helt enkelt att den hade sinat då grundvattennivån hade sjunkit så mycket att inget vatten kunde pumpas upp. När den kom tillbaka till Stortorget anslöts det komunala vattenledningsnätet till pumpen så att det är friskt "vanligt" kranvatten som kommer ut ur pumpen idag. Fr.o.m. år 2009 är Stortorgspumpen en del av julmarknaden då Mäster Samuelsgården under vissa helger serverar kaffe och bullar där.

 

 

Julgranen på Stortorget

 

Julgranen

 

Redan på 1400-talet pyntades hemmen med granar i södra Tyskland och i Schweiz. Till Sverige kom seden till hergårdarna i mitten av 1700-talet. Då hade man bara små bordsgranar, men ungefär ett århundrade senare hade julgranen, som nu också var större, flyttats ner på golvet i borgarhem. I början på 1900-talet var julgranar vanliga i så gott som alla svenska hem. Först omkring 1920 kunde man se granar utomhus, som den på Stortorget. Varje år tänds granen på Stortorget när julmarknaden börjar.

 

Källa: Uppsats av Gillemedlemmen Bo Ståhle och andra anteckningar vid Gillet